Mina tankar. Min hjärna. Min logik. 

Så.jävla.dumma. 

 

Jag läste precis någon blogg där någon med anorexi hade nått normalvikt och var stolt och glad. Hennes inbyggda kalorieräknare fanns inte längre och ångesten var som bortblåst. Men min första tanke när jag läste det var "hon är säkert fet". Fan, jag vill inte tänka så. Jag vill vara som hon, bara inte gå upp i vikt. 

Kan man vara frisk men inte nå normalvikt? 

 

Näringsdryckerna är slängda, hällde ut typ 5 stycken och sen sa mamma att jag inte behövde dricka dem, men jag behövde inte heller hälla ut dem. Jag är ett så oönskat barn, jag kan se henne gråta om nätterna, vilja ha en mer perfekt unge. Någon lite finare, någon lite snällare. Någon som inte är jag. Som är bättre. 

Men är det inte så, är det inte så att alla är bättre än mig? Jag är dålig, jag är medveten om det. 

 

Jag vill ha en förändring, men det finns ingen kraft. 

Jag kommer hata mig mer imorgon, när jag vaknar upp med skärsår på handleden. 

Förlåt jag, men jag måste. För jag är tjockast i världen. 

Det är en tyngd över bröstet och jag måste lugna mig. 

Innan jag blir riktigt galen, innan jag gör något jävligt dumt. 

 

nattbabbel mhm