Min Osäkerhet

Jag har världens korkaste busschaufför. 
Försökte hålla borta tårarna. Försökte vara iskall. 
Men någonstans där brast det. 
Jag sprang hem hela vägen från busshållplatsen gråtandes. 
I klackskor som är ungefär 10 cm höga. 
Jag är tjock och har ingen ätstörning. Man kan inte ha en ätstörning när man är tjock. 
 
Jag funderar på att åka hem imorgon istället för att åka till ätstörningsenheten. 
Vore skönt för allihoppa. 
 
Fan. 
Nu ska jag, mitt fett och mina patetiska tårar göra skolarbete. Sedan ska jag ut och springa ikväll. 
Mammas sjukskrivning går ut och jag är ensam ikväll. Ska träna tills jag svettas, inte kan andas och känner riktig smärta. 
 
 

Kommentarer från er söta läsare.

Du är inte tjock underbara du. Hoppas att någon del av dig vet att du inte är så tjock som resten av dig tror <3 Fast jag förstår, den där jäkla ångesten.. fan för den! Kram!!

Svar: Ja, fan för ångest. Och varför msåte den drabba dem finaste människorna, sådana som du?
glitterhjerta.blogg.se

2012-11-21 // 20:27:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (pu

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback