Känner att jag är alldeles för deppig emellanåt. 

Så nu tänker jag skriva om något som gjort min dag lite ljusare. 

 

Igår var jag även på utveckligssamtal i skolan. Let just say, det gick superfint. 

Min mentor tog upp att lärarna var imponerade och tyckte att jag är motiverad och väldigt ansvarsfull. 

Efter att visat min närvarolista i skolan, vilket är ungefär 53 % frånvaro eftersom jag varit inlagd, så tycker lärarna att jag skött allt väldigt bra och det knappt känns som om jag varit borta. Dem hade tydligen tagit upp det på deras onsdagsmöte? Haha. Väldigt sött. Linda som min mentor heter, som jag innan samtalet inte gillade, men när jag gick hem därifrån tyckte om, hon sa i alla fall att jag hade väldigt goda förutsättningar för att gå ut med höga betyg, ifall jag fortsätter så som jag gör. Vilket värmde mitt lilla hjärta, då jag varit hur orolig som helst för att inte ha några betyg alls. 

 

Så, "mina styrkor" kolumnen i IUP:n vart lång. Vilket jag är lite glad över. Inte helt värdelös tjej här inte. 

 

Så om ni därute, blivit påtvingade eller valt själva, någon sorts behandlig. Va inte oroliga för skolan, tar du ansvar för det du missar, håller mejlkontakt med lärare, gör ditt bästa och visar att du vill klara skolan, så spelar det ingen roll om du missar halva skoltiden. Det kommer finnas möjligheter att ta igen det, på fritiden eller gå om ett år. 

Om några år kommer det inte spela någon roll. Det viktigaste är att man blir frisk, mår bra och är hälsosam. 

 

Min mentor sa att min hälsa är betydligt mycket viktigare än skolan just nu, och att lärarna hade överseende för det. Vi är trots allt mänskliga. 

Det ordnar sig.