Träffade mitt ex under promenaden till stenen. Han var snäll och vi pratade om allt. Sedan råkade vi kyssas och nu ångrar jag allt. Det var fint men det finns en anledning till han är mitt ex.

Jag ljög för honom ikväll, sa att alla mörka tankar var borta. Att jag inte försökte bli smal längre, men han såg.
Han förstod, det såg jag. Han sa att jag inte behöver ljuga för honom och sedan kysstes vi i gatlyktornas belysning. Allt var så magiskt, så tragiskt.

Jag saknar honom, men ibland måste man stå emot kärlek.