För er som ville veta lite om mig.

Tjaaa... Tänkte dra min historia, lite om mig och hur jag hamnat där jag hamnat men samtidigt vill jag vara lite anonym.
 
Jag är 15 år alltså 97:a. Jag går vanligtvis i skolan, 9:an men är sjukskriven just nu. Om ett år börjar jag gymnasiet och jag är jäkligt sugen på att gå naturvetenskapsprogramet. Mina betyg räcker till det och jag hoppas innerligt att jag kommer in, annars vore det en undergång. Har liksom inte någon annan plan på vad jag vill. 
Jag älskar att träna och har gått i fotboll men slutade för något år sedan.På senare tid har min träning bestått utav löpning, pw, spinning, boxning, friskis och svettis pass och liknande. Men det är något jag är tvungen att avstå från just nu. Bor i västmanland med min mor och far. Jag gillar Håkan Hellström, Kent och Melissa Horn. Jag är någorlunda modemedveten tjej som vanligtvis är väldigt glad och sprallig. Gillar att skriva. Har höga krav på mig själv. Är inte bra på så mycket. 
 
I februari började jag räkna kalorier, började tänka kompensationstänk och emellanåt hetsäta. Ingen frukost, lunch men en minimal middag för att mina föräldrar inte skulle misstänka något. Då vägde jag 53 kilo till mina ynka 153 cm. Jag kände mig ofta äcklig och ful. Tappade ganska mycket i skolan då jag sällan lyckades på proven osv. Ville ha bättre betyg, ville ha bättre resultat på träningar. Ville klippa bort allt fett, finna något jag var bra på. Jag hade kompisar med ätstörningar och inspirerades. Min farfar dog i februari och vi åkte på begravningen i ett annat land, där höll ingen koll på vad jag åt och inte åt. Så där började allt. Jag åt helt enkelt inte, och det var så lätt. Så underbart att se resultaten på vågen, alltid ner. Kände lyckoruset varje gång och blev motiverad till att fortsätta. Sedan när vi kom hem skulle vi ha den klassiska skolvägningen. Vågen visade 49 och det blev mycket frågor men jag sa att min farfar hade dött och jag hade haft mindre aptit så det gick lätt förbi. Jag fortsatte min grej, tränade varje dag efter skolan, cyklade som en galning till friskis och svettis, körde pass. Mor och far var bara glada över att jag hittat något jag gillar att göra och dem var så inne i sina jobb så det fanns inte plats över för att tänka på vad jag egentligen höll på med. Veckor gick och det var dags för prao. Jag praoade med min bästa vän och jag hade inte ätit på ett tag/ spytt då jag ätit, så jag var ganska svag men jobbade på hårt. Vid luncharna vi åt tillsammans, spydde jag oftast eller kastade maten och sa att jag inte hade någon aptit. Dem frågade och jag förnekade. 
Skrev långa sms, och jag svarade att dem inte skulle säga något eftersom dem inte var bättre. 
Blev efter ett tag kallad till skolsystern, och hon hade kallat på skoldoktorn. Dem undersökte mig och vägde mig igen eftersom dem hade fått ett anonymt tips.Jag tror att det var en av mina lärare som märkte. 
I alla fall så såg dem min viktnegång, kontaktade mina föräldrar och ätstörningsenheten. Fick börja där och jag var och är fortfarande trotsbarnet, den envisa. Veckorna gick och det blev värre, folk la sig i, fick tabletter, olika matscheman, erbjudan till inläggning, mina föräldrar sjukskrevs. Jag tackade nej till inläggning då jag inte såg det som aktuellt. Trots att jag var fast i ett ont mönster, kalorier, träning, fasta, kompensation... Åkte in till akuten x antal ggr för att jag mådde så dåligt för mina dåliga värden. 
Men det var inte förrän för fyra veckor som dem kunde tvångsinlägga mig. Helt vanligt möte på ätstörningsenheten och sedan vägde dem mig och jag hade gått ner. Dem kallade in doktorn där och hon ringde upp till avdelningen och jag blev tvångsinlagd, var inlagd i 4 veckor och nu har jag fått börja på dagvård. 
Jag vill inte bli tjock och fuskar ofta. Även om det finns någon liten längtan till att bli frisk så är jag för misslyckad för det. 
 
Jag kör på det jag kan säkert, svälta och fuska. Min livsstil. Runt 32 kilo, 155 cm. Hur gick det här till?
 
Några frågor om mig?

Kommentarer från er söta läsare.

Alltid intressant att läsa om hur det börjat.. hur det kunde bli som det blev :/ du verkar så himla trevlig så jag törs nog fråga dig ;) hehe.., det är många som går på bup elr liknande och kollar sina värden. Vad är det för värden som kollas upp egentligen? =) Jag har aldrig fattat riktigt =P Kram till dig!

Svar: Åh vad glad jag blir, jag är inte alls farlig, tro mig! =) Järn/blod, kalium, kalcium, fasor, blodtryck, puls, ämnesomsättning... sådana saker =) Tror att det är många fler, mer medicinska, men dem kan jag inte riktigt, men detta är några! Och mina värden kollades på barnkliniken. =)
glitterhjerta.blogg.se

2012-10-24 // 21:28:32
» Tixy

Åh, det är ju intressant att veta vem personen bakom bloggen är, så tack för att du ville dela med dig! :)

Synd det där att det kanske skulle gå så långt och det blir ju så jobbigt när alla nära och kära ska börja lägga sig i! :/

Du är duktig iaf, men vill du en dag bli frisk, ta modete till dig och börja försöka. För du ligger ändå på en så pass låg vikt, vad jag har förstått, så du kanske kan börja byta tankarna mot lite mer hälsosamma iaf! Aja, det är ditt liv, men tänkte mest på att om du vill bli frisk någon gång så våga ta chansen! :)

Stay strong!

Svar: För all del. =) Delar gärna med mig om saker och ting, bara att fråga.
Men vad fin du är. Jag blir verkligen jätteglad när jag läser detta och märker att du faktiskt bryr dig. Än så länge är jag inte där. Men en dag hoppas jag på ett hälsosammare liv och hälsosammare tankar.

Du är verkligen jätterar och det värmer i mitt lilla hjärta. Ta hand om dig, kram.
glitterhjerta.blogg.se

2012-10-24 // 21:29:30
» Tixy

Ja, men då är detta en början, funderingar på att du vill dit till sist och det är alltid en början! Så till sist kanske du är så motiverad att du sätter igång och börjar mot ditt nya liv, bara ha tron på dig själv så kommer det gå, vad du än vill göra! :)

Hihi, åh tack så mycket! Och du med! Kram! :)

2012-10-24 // 22:10:21

Jag tycker det är jätte"roligt" att läsa om andras historier. Eller roligt, det är ju tragiskt att du hamnat där men kul att lära om du förstår vad jag menar!<3

Svar: Jag vet, håller med dig till fullo! Det är jättespännande och kul på ett sätt, men självklart brister det i ens lilla hjärta. Kram på dig söta människa!
glitterhjerta.blogg.se

2012-10-24 // 22:52:55
» Ahava

Åh vi skulle kunna vara vänner när det gäller musiken, lol.

Svar: Haha fett grymt. Världens bästa musik, jag diggar dig! =)
glitterhjerta.blogg.se

2012-10-24 // 23:16:14

Nu vill jag bara ge dig en stor kram och bara säga att allt kommer ordna sig. Känner igen mig på många delar i din historia, hur saker börjar osv.

Jag kämpar också emot ätstörningen, mitt tips är att försöka bli frisk. Ända utvägen, kram! <3

Svar: Åh, kram på dig, du är stark. Kämpa på för ett riktigt liv!Jag hejar på dig. Du kan!
glitterhjerta.blogg.se

2012-10-25 // 00:07:26
» M

Det är väldigt spännande att läsa om hur allt började. Tack för att du delar med dig av allt.

Svar: Gör jag så gärna så <3
glitterhjerta.blogg.se

2012-10-25 // 14:40:06

Åh du verkar jättefin hela du.

Svar: Du också, för att vara ärlig. Och du är så jävla smal, en definition på perfekt.
glitterhjerta.blogg.se

2012-10-25 // 18:25:12

Vad kul att få höra lite info om dig. Jag hittade nyss din blogg och ska bli kul att fortsätta läsa den! :)

Svar: Åh, blir jätteglad. Ska kolla in din också. :)
glitterhjerta.blogg.se

2012-11-01 // 18:59:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (pu

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback