Har gått ner 4,4 kilo denna vecka jag varit i Åre. Träffat världens finaste kille och lett mig genom resan.
Haft skyhög ångest över allt. Åkt längdskidor tills jag svimmat. Stakat mig fram nedför skitjobbigt slalombackar. Åkt offpist.
Ätit knäckebröd, lite nötter osv.
Jag är trött på att ljuga för mig själv och omgivningen och undrar vilken kommande sekund allt brister.

Ni vet när man är sådär trött på sig själv, att man vill sova och aldrig mer vakna? Jag har tagit 13 theralen och 4 dulco.
Någon kommer sova länge och vakna med hemska magkramper.
Helst v allt önskar jag att jag aldrig igen vaknade.

Jag tror jag är tillbaka.
Om jag någonsin ens var frisk.
Nu känns allt sjukt. Jag känner paniken i mig, som myror i brallan. Kryper, sticks och fyller mig med obehag. Jag orkar inte göra något motstånd. Jag är svagast i världen.
Åkt skidor idag och ätit massa äckliga kalorier, spytt men ändå. Jag är hotad till inläggning då det gått nedåt jävligt fort.
Jag som var så hälsosam nyligen.