Jag är på dagvården, och efter samtalet med min kontaktperson känns det så bra! Jag är motiverad, har ätit allt på tallriken och det går bra, jag är inte rädd för ångesten, jag ska träna ikväll och träffa en fin kille.
Jag som blivit allt mer rädd för beröring. Men jag hoppas han förstår att jag inte litar på honom än. Att vi måste lära känna varandra först, innan vi lyfter det ett steg längre.

I alla fall så kommer jag ha en kickass bra helg, och kommer njuta. Fuck those dömande människor, jag tänker vara tjock och glad!