Only myself to blame.
Kommentarer från er söta läsare.Sv: okej! Jag gillar verkiligen din blogg!<3
Hur kort/lång är du?:/ du går inte dagvård längre eller vilken behandling får du? Tänkte eftersom du verkar kunna fuska en del o så.. Åhh ta hand om dig!! Försök bli fri fr ana <3
Sv: Jag vet itne. Jag har jätte svårt att ta sådant också. Liksom att ta att det inte blir som man verkligen verkligen hoppats och velat. När man gjort sitt yttersta och det finns dagar när det är lättare att bara skita i att kämpa för det där. Just för att jag inte kan förlora om jag inte försöker typ.
OJ, gud vad du måste vara smal! :O Blir avis.Kan du inte lägga upp nån bild? :)
Hittade din blogg av en slump nyss och måste bara säga hur tragiskt jag tycker det är att läsa detta. Du är 15 år och gräver din egna grav. Att vara smal och underviktig är inte det livet handlar om. Jag är 19 (snart 20) år och är också sjuk i anorexi sedan ett år tillbaka ungefär och var extremt dålig under våren och den tidiga sommaren. Jag gav inte någon riktig respons på behandlingarna jag fick, men när jag började på ytterligare en bahandling parallellt med mina andra så hände något. Jag började äntligen förstå att livet inte är till för att sträva efter den perfektion man själv visualiserar kring, utan livet är så mycket mer. Fortsätter man att träna samtidigt som man inte äter något så dör man tillslut. Det är faktiskt det som händer. Man tror att man mår bra och har kontroll, men sen från ingenstans så ligger man där död. Man dör för ingenting.
Jag skriver inte detta för att jag på något sätt ska klanka ner på dig, utan jag blir så otroligt orolig när jag upptäcker att små tjejer, som har hela livet framför sig sakta begår självmord för att uppnå något som inte finns. Det gör fruktansvärt ont i hjärtat att läsa detta.. Det gör nästan ännu ondare att läsa hur ni uppmuntrar varandra till döden och ger varandra tips om vilka sätt man ska gå tillväga för att dö snabbast.. Snälla, stå emot sjukdomen och kämpa för det friska livet som är fullt av möjligheter!