Dem suckar och jag suckar med.

Första hela skoldagen på två månader om inte mer. Har missat så jävla mycket och det ger mig en jävla ångest. "Försök undvika stress" fick jag höra av min behandlare. Men stress är oundvikligt. Jag mår skit över att jag missat så mycket, och har gråtit i snart en timme över det istället för att plugga. Men efter 4 timmars intensiv plugg borde det räcka. Även om det inte gör det. Otillräcklig.

Maten i skolan var fisk och potatis och morötter. Fick ta på själv, så tog en minimal fiskbit (kokt fisk), 1 liten potatis och 20 gram rivna morötter kanske?
Känns betydligt bättre än jätteportionerna jag förr var tvungen att äta på dagvården och på 99:an.

Jag går runt som ett dött lik, är där men finns inte närvarande. Det är tufft.
Jag har gått ner 2 hg sedan igår. Så skönt att jag äntligen går ner. På dagvården gick jag upp massa ju.

Imorgon är det köttbullar och makaroner i skolan. Tänkt att äta tre köttbullar, några makaroner och grönsaker som utfyllnad på tallriken.

Men måste äta frukost, 1 portion gröt fast gjord på vatten istället för mjölk, 60 kalorier, med lättsockrad jordgubbssylt, 20 gram lika med 33 kalorier.

För att misstag ska rättas till.
Plus minus noll.
För alla gånger jag fått skit för mitt fett.

En gång för alla. Nu ska jag träna mitt dagliga pass på toan och sedan försöka sova. Bort med tårar. Smärta.
Godnatt.


Så obeskrivligt svårt.

Jag är fri från dagvården, vilket innebär skola tillsvidare och mer kontroll.
Skolsyster ska äta med mig imorgon, intressant.

Annars har jag bowlat idag och ska träna och plugga resten av veckan. Jag ska nå mitt mål. Avsluta min resa på 28 kilo. Snart så, då jävlar. (155cm kort)

Jag har alla resurser som krävs.
Har fått mamma att tro att jag ätit rätt mängd, alltså 2000 kalorier idag men egentligen har jag ätit 450 kalorier och sedan hoppat hopprep i en halvtimme och bowlat i en timme och en halv.
Så har bränt en del. Nu har jag tagit rosa pillren och dulcolax och ska sova.
Det är iskallt och känns som att mina tåfingrar ska ramla av. Jävla vinter.

Godnatt!


Det borde inte varit du.

Firade min far idag, han fick två tröjor och blev bjuden på jensens. Hade extra pengar så varför inte. Själv åt jag salladen där och blev kär i deras frön. Måste köpa sådana och ha på sallader och sådant.

Även om jag kände att jag inte orkade stiga upp imorse. Allt snurrade och jag mådde illa. Säkert för alla tabletter.
Jag måste sluta. Det var inte såhär det skulle bli.

Annars har en vän jag saknar skrivit med mig ikväll och det var fint. Vart glad.

Har gått ner igen och ångrar det nu. Snart är det vägning, på tisdag. Och antagligen imorgon också eftersom vi ska ha uppföljning och vårdplanering.
Läskigt. Förra gången bröt jag ihop och satt på toaletten och grät tills min behandlare låste upp dörren. Hoppas att denna gång slutar bättre.

Har kört ett spinningspass idag, jag är egentligen spärrad från Friskis och Svettis pgr av min äs, men kom på att jag kunde betala kontant istället för att köra med mitt Friskis och Svettis kort. Värt pengarna. Var så skönt.

Skulle träffa L idag men vi sköt upp på det. Vi får spela forza och ha det fint en annan dag.

I alla fall rekommenderar jag Annas tunna pepparkakor, innehåller endast 25 kalorier per kaka. Värt att unna sig en om dagen. Och ha det som mellanmål? Om man inte vill ha grapefrukt, vilket också är bra för en och förbränningen.

Godnatt.


Trasig och Grå

Sitter på badrumsgolvet. Försöker spy trots att jag inte ätit något. Inget kommer förutom saliv. Tårar som rinner. Maskaran under ögonen som bekräftar sorgen. Tagit 9 theralen och 8 dulcolax.
Misslyckad jävel som vill dö.
Sjunka djupt ner i sanden. Gömma mig.

Jag mår illa, jag är trasig. Det går inte att laga mig. Det har skett för stor skada. Nu ska jag göra armhävningar tills jag spyr och skriker av ont.
Jävla misslyckade jag, kan aldrig göra något rätt. Förtjänar smärta. Hemska tjocka människa. Utan kontroll.
Fyfan hopplösa värdelösa äckel. Du förtjänar ingenting. Du förtjänar inte att dö. Jag ska lida. Känna smärta. Dö av smärta.


Själen av en vän.

Förstår inte varför det blev så jobbigt nu på kvällen. 
Även fast jag skriver med vänner så känns det så ensamt. 
Något fattas. Jag saknar någon. Eller kanske några? 
 
Är så fruktansvärt fet. Vill klippa av allt fett. Men då hade väl alla dumförklarat mig. 
Om ni inte gjort det än det vill säga, för om ni har gjort det, så förstår jag er. 
Önskar att jag inte var så otroligt hemskt komplicerad. Ingen orkar med mig, ingen orkar med en tjock jobbig dramatisk ko. Det gör ont. Överallt. För jag är inte bra nog för någon. 
Jag är världsbäst på att förstöra allt. Världsbäst på att bli sur, på att förstöra relationer, förstöra vänskap, skita till allt, göra fel och vara fel. Jag överdriver inte. Jag gör folk ledsna. Säger fel saker, beter mig dumt. Är det där ingen vill ha. Det som gör världen så ful att leva i, om ni förstår vad jag menar. Jag brukar inte vara en pessimist, jag har faktiskt varit väldigt optimistisk av mig för inte så länge sedan, tänkt att allt löser sig. Trott på att det finns ljus någonstans. 
 
Jag går runt, men är inte närvarande. Det är så svårt att vara koncentrerad, så svårt att lyssna på när någon pratar. Tankarna far iväg och jag hamnar i min egna lilla bubbla. Jag kanske är menad för att vara en ensamvarg?
Även om jag inte önskar mig något annat än lite sällskap, lite fina vänner som det inte finns konflikter och drama mellan. 
 
Nu klagar jag så otroligt, men det gör ont i mig. 
I hopp om att få släppa en tyngd från bröstet skriver jag det här. Men inget lyckas. 
Jag kanske bara inte är menad för att vara glad, för att vara lycklig. 
 
Om så sanningen är, vill jag inte leva. 
Om så sanningen är, är inget värt längre. 
Om så sanningen är, så är det förjävligt tråkigt. 
 
Oftast är det långt från tanke till handling. Och jag hoppas att det så förblir. För jag vill nog egentligen inte vara dum. Vill inte att min familj ska vara olyckliga. 
Så jag hoppas jag inte står vid tågstation eller med en theralenburk och ser dum ut. 
Wish me luck, and stay strong.

Ångesten Fyller Min Kropp

Återigen så ska kvällen förstöras. Jag har under dagen levt i mina tankar. 
Då jag egentligen borde varit lite mer social med mina vänner. 
Det var ändå lite mysigt att träffas. 
 
Just nu så gör min mage fruktansvärt ont och jag dör ungefär. 
Tror att det är laxermedlet som spökar, tog kanske lite för många imorse. 
Men läste någon som tog 10 stycken, och det fungerade för henne. 
Lär väl visa sig vad det är. 
 
Annars känns det som att dessa två dagar kommit ikapp och ja bara vill dö. 
Men istället för att göra något dumt spelar jag wow med en fin pojk. 
Senare ska jag ta en powerwalk på 8 kilometer ifall min kropp klarar det. 
 
Hoppas ni mår bättre än jag just nu. 
Kramar.

Bottenlös sorg och glädje.

Ändrade planer. Ska träffa kompisar och gå runt på ett köpcentrum.
Ont i magen och bakis fortfarande.
Men det ska bli kul, jag är en höjdare på att förvränga känslor.

För övrigt så tipsar jag om en bok som heter " Dem kallar mig Isse." - den är fin. Just sayin!


Något ni inte trodde.

Jag är bakis!
Va ganska full igår och hade en grym natt! Mår som jag förtjänar, mår illa.
Men men. Ångest också men äsch.
Ska träna ikväll så det ska ordna sig. Även om typ 600 alkoholkalorier kommer vara svåra att bränna bort såhär dags. Menmen.
Antar att jag också får unna mig.

Har ätit 1dl miniyoghurt, alltså 35 kalorier och en sallad på 120 kalorier ungefär.

Ha en fin dag. Jag ska jobba som volontär!


Aldrig mer olycklig

Jag är på dagvården, och efter samtalet med min kontaktperson känns det så bra! Jag är motiverad, har ätit allt på tallriken och det går bra, jag är inte rädd för ångesten, jag ska träna ikväll och träffa en fin kille.
Jag som blivit allt mer rädd för beröring. Men jag hoppas han förstår att jag inte litar på honom än. Att vi måste lära känna varandra först, innan vi lyfter det ett steg längre.

I alla fall så kommer jag ha en kickass bra helg, och kommer njuta. Fuck those dömande människor, jag tänker vara tjock och glad!


Skär bort min otillräcklighet.

Hello alla söta.
Läst alla era kommentarer och alla ni är så fruktansvärt snälla. Jag svarar när jag har tillgång till en dator.

Dagen började med att taxin hämtade upp mig på morgon, som varje morgon. Flörtade på mig, gav mig hans nummer och sa att jag kunde få gratis skjuts bara jag ringde. Äckel.
Dagvården åt jag frukost och mellanmål som sammanlagt var på 500 kalorier om inte lite mindre än det.
Sedan innan lunch åkte jag till gymnasiemässan med mina kompisar. Vilket gjorde att jag kunde fuska med lunchen, hällde ut näringsdryckerna jag skulle ha druckit i gräset när jag väntade på att mamma skulle hämta mig. Alltså har jag sluppit 600 kalorier idag, sedan vid mellanmålet sa jag att jag var för mätt, så jag slapp det också. Nu vid middagen åt jag en halv tonfisk och gurka med massa kryddor med citron och vatten eftersom mamma är ute och det bara är pappa hemma.
Har även gått en hel del idag, 6 km som jag sällan brukar få. Sedan hade bikbok 50 procent rea på hela sortimentet så jag fick med mig en kofta och en stickad tröja. Jättemysiga.

Funderar på att baka något mysigt. Men vill inte bli frestad att äta. Så jag skippar det och pluggar istället.

Till kvällsmål ska jag försöka få genom att frysta hallon och jordgubbar är ett bra kvällsmål. (Kalorisnålt) sedan strö över med en tesked vaniljpulver, 12 kalorier och en mandarin kanske.

Magen krånglar, men det kan vara tabletterna. Känner mig som en missbrukare, men måste köpa fler. Man går ner i vikt skitsnabbt. Älskar det, även om de bara är tillfälligt.

Gymnasiet... Jag vet inte alls vad jag vill. Gick till mässan och var hur säker som helst på naturvetenskap, men nu såg jag att man kunde gå samhäll med PT! Får klura. Några tips?


Favorit!

Om jag är tvungen att äta ett mellanmål slår INGET ett halvt äpple, 1dl miniyoghurt med smak av äpple, kanel och vanilj, ös på med kanel och en halv citron pressad i.
OSLAGBART GOTT, på cirka 65 kalorier. Ökar på förbränningen också.


Hopprep.

Man bränner ganska mycket på bara 10 minuter. Jobbigt men om man gör det till en vana på morgonen går det bättre och det är sådan otroligt bra kondition träning att göra hemma, och man behöver bara ett hopprep.

Utmana dig själv!


Crazy shit

Kanske hamnar på avdelningen igen, mamma har blivit galen och jag är så förbaskat trött på den här visan som bara går på repeat.
Helvete.


Tjej som är glad

Svarar på era kommentarer ikväll!
Just nu sitter jag i bilen påväg till gymnasiemässan. Väldigt trevligt!

Jag hann med en 30 minuters promenad klockan 6 imorse, creeds till mig! Men ja, spelar ingen roll för jag har ätit över 1000 kalorier för jag varit på dagvården.
Men tack vare tabletterna så visar vågen - 0,8 kg.

Vad är det bästa ni vet?


Fånge I Mig Själv

Alla fina stöttande snälla läsare. Vad skulle jag göra utan er? Ni är dem bästa och framför allt, ni dömer mig inte. Stor respekt till er.

Kalorimässigt ligger jag på 730 kalorier. Tog lite över vad jag beräknade och fick fram genom shape up - appen. Vet liksom inte med säkerhet vad det var vi fick på dagvården idag, men det var vegetariskt. Lättare att få ner än kött.

Har ni maträtter ni är rädda för eller absolut inte kan tänka er att äta?
Mina är - Lasagne, fettig pizza, kebab, vitt bröd, gulan i ägget, ost (mer förr), smör ( går ner men är svårt, lika med olja, korv, saker med grädde (går, men hardly), hamburgare (under inga omständigheter skulle jag äta en hamburgare).

Listan kan bli lång.
Men i alla fall så var det min bästa vän som smsade och hade bråkat med sina föräldrar, så hon hade varit ute i kylan i 30 minuter utan skor och utan jacka. Älskade fina tjej. Hon fick komma hit, få lite mat och glass i sig och några omgångar kortspel sen så drog hon hem. Så jag har inte kunnat äta tabletterna än! Men ska ta 5 nu... Hur många tar ni, om ni tar? Vad rekommenderar ni? ( jag är väldigt fet och behöver renas lite)

Ge mig gärna idéer och tips på vad som helst! Och imorgon lovar jag att lägga upp träningstips.

Hörs senare babes!


Kan äntligen andas ut!

Jag må vara bäst på att ljuga.
Dulcolax vilket är laxeringsmedel var man tvungen att fråga personalen om.
Väl i kassan gick konversationen såhär:

Jag - Hej, det stod att man skulle fråga om dulcolax i kassan...
Apotekaren - ja, är det till din mamma eller pappa?
Jag - nej det är till mig själv.
Apotekarn - vad ska du använda det till och vad är orsaken?
Jag - jag tar durofen ( järntabletter) och jag blir hård i magen av dem.
Apotekaren - så du har fått doktorns rekommendation eller? Hur länge ska du använda dem?
Jag - bara i några veckor, och ja.
Apotekarn - vad bra, så ordnar vi det.

När jag är väl ute från Apoteket springer hon efter mig och frågar hur gammal jag är. Jag var ärlig och sa femton och hon sa att hon trodde också det men var tvungen att fråga.

Nu har jag tabletterna, har varit hos tandläkaren, hade inga hål!!! Fett awesome.

Och nu ska jag till ätstörningsenheten.
Vilken trevlig dag.

https://cdn3.cdnme.se/cdn/9-1/3949778/images/2012/pic_509906aeddf2b364aa00023e.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/9-1/3949778/images/2012/pic_509906aeddf2b364aa00023e.jpg" class="image">


Jävla värld

Ångest på hög nivå. Precis ätit frukost.
Vägdes innan och självklart ska jag ha gått upp. Skitliv.
Jag bryter redan ihop, orkar inte kämpa.
Mår så jävla illa. Sitter i soffan, gråter och försöker gömma mig. Kan inte någon komma och rädda mig?
Vill ungefär dö och jag tänker köpa laxeringstabletter idag, det finns ett apotek där jag ska till tandläkare.
Kanske dagen inte blir så mycket värre. Längtar efter känslan att känna sig ren.

Kent och Håkan muntrar upp mig och jag ska vara stark.
Hoppas ni har en fin dag och tar hand om er.
Stay strong.


Tankarna Flyger Omkring

Varit på dagvården, sedan åkt till ätstörningsenheten för att träffa min behandlare Marie. 
Vi pratade i en och en halvtimme. Eller hon pratade, jag nickade. 
Orkar inte sura, orkar inte försöka få henne förstå. 
 
Hon sa att skolan och träningen var långt bort även fast jag gått upp i vikt. 
Vi pratade om att ljuga för sig själv, ångest, vikt och mat. 
Mamma har berättat för min andra behandlare, Madeleine, hur galen jag varit när jag har haft hög ångest. 
Och jag har varit galen. Sprungit ut i minus kläder, nyduschad med bara handduk runt kvarteret, cyklat ner till hamnen med en theralenburk, sovit i en skog över en natt och gud vet vad. Listan kan bli lång. 
Så jag ska träffa läkare Lotta igen för att tala om yttligare medicin eller högre dos. 
 
Sedan så bokade hon tid hos min tandläkare imorgon. Jag är nervös, vet att jag kräkts sönder mina tänder. 
Jag är så rädd, för vad min tandläkare ska säga. Hur många karies hon måste laga. 
Känner mig hemsk, måste vara jobbigaste patienten. 
 
Förövrigt har jag ätit för mycket idag, ligger på 1300 kalorier. Så äckligt och fet. 
Men jag tänker ljuga mig genom behandlingen. Bli fetare, och när dem släppt mig och jag får fria tyglar så kör jag hårdare med att sträva med viktnedgång mer än någonsin förr. 
 
Just nu dricker jag 2 näringsdrycker utanför matschemat för att gå upp 0,5 kg - 1 kg i veckan.
Och imorgon är det vägning igen. Snart kanske jag får trappa ner? Börjar bli drygt. 
 
Annars vet jag inte om jag borde och ska fortsätta med bloggandet. Jag är jätteglad för alla läsare, men jag vet inte om jag vill vara någon pro-ana blogg. 
aja puss och skriv vad jag kan göra för er, som tack för att ni svarade på mitt skolarbete sak!

Ont att andas.

Börja tänka på vad en kompis sa för några dagar sedan. 
Om ett av mina gamla förhållanden. En sak om pojken. 
Vilket fick mig att hata honom ännu mer. 
Tänk så mycket skenet bedrar. 
 
Det känns som en tyngd över bröstkorgen och en klump i halsen som gör det svårt att svälja. 
Och bara för det produceras det mer saliv än vanligt i min mun. 
Försöker intala mig att mina föredetta killar är skit, alla av dem. 
Alla har sårat mig om man bortser från att jag många gånger förtjänat det. 
Jag har inte heller varit så duktig och perfekt. 
 
Men det finns gränser som jag också håller mig inom. Ramar man bara inte går över. 
Och denna killer gjorde det, och det är inte förrän nu det kommit fram. 
Jag som haft skuldkänslor över detta ett bra tag. 
 
Jävla helvetes natt, försöker dränka mig i plugg och göra klart mitt hemprov i biologi om droger. 
Tack ni som svarade, kommentera här under så gör jag er gärna en tjänst eller vad ni nu skulle vilja. 
 
Relationer med vänner är också trasiga såsom jag själv. 
Jag orkar inte bli sviken, bli sur och tjafsa. 
Visst det kan vara mitt kassa humör som bidrar till det. 
Men därför bör dem flesta hålla sig ifrån mig. 
 
Jag isolerar mig eller så drar sig männsikor undan och jag ser isolation som ett alternativ. 
Jag har inte samma ork och glädje till att ta hand om vänskapsrelationer. 
Även om många saknas. Men samtidigt så förändras människor. 
Jag vill inte bli sårad. 
 
Tårarna rinner ner för min kind och orden blir suddiga. Det här är ingen fin text man blir berörd utav. 
Utan det här är konsekvenser, på vad som händer när man väljer ett liv i svält.
 
Jag har lekt dramatisk alldeles för länge, "tyck synd om mig" - dramatisk. 
Sanningen är att jag känner mig så ensam. Så jävla ensam. Det är så tomt. 
Ett liv som bara kretsar runt matplanering och träning. Ärligt talat skulle jag aldrig vilja leva såhär. 
Inte om jag kunde välja. Jag föll väl bara med i strömmen. Inget speciellt med mig egentligen. 
 
Fan jag orkar inte. Snälla, någon, hör mig, hör mina önskningar. 
Jag vill vara fri, jag vill ha kompisar som jag litar på och kan göra det, jag vill gå i skolan, jag vill vara tillräcklig, jag vill att människor börjar lita på mig igen, jag vill må bra, jag vill vara lycklig, jag vill vara smal, jag vill skratta och umgås, jag vill vara full, jag vill göra galna minnesvärda saker, jag vill fira jul på ett mysigt sätt, jag vill uppleva vanliga tonårssaker, jag vill se världen, jag vill äta goda bakelser och mat från proffs, jag vill ha en hund jag kan gå promenader i snön och mörkret, jag vill ha barn, jag vill ha ett bröllop, jag vill ha en familj som älskar, barn som är lyckliga, jag vill lära mina barn mina erfarenheter, jag vill ha ett jobb där jag hjälper människor, helst med psykiska problem, jag vill vara någon. Någon som gör skillnad. 
Inte någon som är 35 år och lever ett liv som jag lever nu eller vara 35 och död. 
 
Jag klarar inte all press och stress och krav. Jag är mänsklig. 
Jag äter glass ibland, för jag gillar glass. Även om Ana inte gillar glass, även om folk anser att det är för tjockt. 
Jag tycker om glass, i måttliga mängder. Jag är ingen vandrande pinne. 
Jag är tjock och lever med en ätstörning och är trött på det, jag vill så mycket annat än det här. 
 
Så tro inte att jag är lycklig för att vågen visar ett par siffror som många skulle vilja se när dem kliver på den. 
Jag kommer aldrig bli lycklig, hur smal jag än blir. 
Jag kommer bara att dö. 
 
Och jag är trött på människor som sviker en, och är egoistiska. 
Som tror en massa saker om mig, eller bildar falska meningar om mig. 
Jag är mänsklig. 
 
over and out, förlåt för denna skitiga nattbabbel novell
jag vet inte vad jag vill, jag är arg, sårad och ledsen , förtvivlad också.
trött, godnatt.

Skolarbete, hjälp mig

Vore skitsnällt om ni kunde svara på denna fråga! Jag kan göra något för er isåfall! :)
 

Tänk dig att du är med på en fest där du inte känner alla. Du märker att några är påverkade av något trots att de bara dricker lite folköl. Själv dricker du läsk men får en obehaglig känsla av att någon kanske vill stoppa något i ditt glas så du ska bli påverkad.

Hur tänker du och vad gör du? Motivera.


Tidigare inlägg Nyare inlägg